Återigen en helt vanlig morgon

Klockan står tio minuter före "bäst före"-tiden går ut, så efter en "snooze" så Måste jag gå upp ur sängen! Jag hör, som alltid Robins jollrande inifrån hans rum, de e så skönt att han trivs så bra i sin säng så jag inte behöver rusa upp till honom direkt. Gosar lite med Amanda (som de senaste två veckorna kommit upp till oss VARJE natt) och säger till henne att de e dags o gå upp. Ingen reaktion från henne, hon är mer svårväckt än en björn i ide!

Tar mig istället upp o gör mig själv iordning med fortfarande halvsovande ögon. Försöker borsta håret o se till att jag ser OK ut, fast tittar jag mig själv i spegeln en kvart senare så ser jag hur jag misslyckats då mina sömndruckna ögon bara visat hälften av verkligheten.

Tar upp solstrålen ur sängen o klär på honom (och får några sparkar då han inte diggar skötbordet alls). Säger till Robin att nu måste vi väcka Amanda. "Anda" säger han då o pekar in till vår säng!!! Har hon sovit där så mycket nu att t.o.m. Robin lagt märke till det?! Försöker återigen få liv i min lilla prinsessa men får mest grymtanden till svar.

Allt som måste klaras av varje morgon innan Amanda ska till skolan snurrar nu runt i mitt huvud o systematiskt prickar jag av varje punkt (det gäller att inget oförutsett sker för då e de KÖRT!) Frukost, kläder, packa skolväskan, borsta tänder o hår, inte glömma att byta från pyjamasbyxor!, frukt t. skolan, byta blöja, snuttefilt ska med osv osv. Men för det mesta flyter allt på i sina banor o vi kommer iväg i tid så vi kan ta en skön promenad bort till skola och numera även dagis. Visst har det hänt att jag halvvägs kommit på nåt jag glömt o fått springa tillbaka, men peppar peppar, amanda e ALDRIG sen till skolan o har fortfarande ALDRIG glömt en läxa. Ger mig själv en liten klapp på axeln nu...

Vidare lämnar vi av Amanda på skolan, tänka sig att jag faktiskt fortfarande får en puss o kram varje morgon av Amanda när jag lämnar henne, trots att alla ser! Jag tar vara på de ögonblicken o sparar de långt inne i mitt hjärta, det kommer inte o vara så för alltid!

Vanligtvis möter jag Bambi o hennes fina töser vid skolan o vi har följe till dagis o hinner snacka lite strunt på vägen dit, vanligtvis om stressiga familjevardagar o vad vi ska hitta på under dagen.

Lämnar sedan min lille gosse på dagis o han blir modigare för varje dag, idag grät han lite men höll hårt i dagisfröken istället för o kränga sig ur hennes famn, det är ett stort framsteg.

Vanligtvis har jag nu då tusen grejer o göra när jag väl lämnat barnen men idag är en relativt lugn dag, bara sängbäddning o sånt som står på tur. Tänkte ta mig en ridtur men vädrets makter verkar vilja annorlunda idag.

Så sitter jag här o skriver o tycker mest att det är tomt här hemma, jag borde väl njuta av o få "egentid" men jag ÄLSKAR o vara med mina barn, då mår jag som bäst! Blir annorlunda nu när jag ska börja jobba, då får jag annat att tänka på hela dagarna, kan nog va bra för mig!

Nu börjar listan snurra i huvudet igen, tvätt, bäddning, papper som ska tas om hand... Men hur mycket jag än prickar av på den där listan så skrivs alltid nya saker dit. Det sitter nog nån liten tomte i mitt huvud o skriver frenetiskt för att jag inte ska kunna koppla av, ska nog ta o visa honom att jag minsann kan koppla av jag också o krypa ner i soffan med en bra bok sen (om jag hinner)!!

Min goa tjej:)