Hemma från ridturen..

Hästarna hade mycket vårkänslor i kroppen idag o när dom fick lite tunnare täcken på sig så va de extra skönt o rulla sig i hagen:)

Snygga "poser"!

Mina hästar har världens underbaraste hage!!

Amanda o Anders utanför stallet!

Jag kan inte komma på nåt som jag hellre skulle göra en förmiddag, det var helt underbart. Förmodligen är det våren som gör det, den spirar o väcker människoglädje till liv!

Nu är Amanda o får lite "Ache-tid" på Sannarpsbadet o jag får lite tid med bara Robin (o lite disk förstås). Senare idag ska jag iväg på möte med hoppsektionen i SKRK. De vill ha med mig där och det är säkert jättekul, har bara fått så mycket negativa vibbar av den klubben att det inte känns så kul att hjälpa till med nåt... Jag kanske provar men får jag massa skit för saker så hoppar jag av direkt. Oftast är det tyvärr mest otacksamt o hjälpa till men samtidigt vill jag ju vara med i en klubb o Suse e ju närmast..

Whatever, det tar jag när det kommer, just nu är livet bara underbart!

En underbar förmiddag i stallet!

Imorse så packade hela familjen in sig i bilen o åkte upp till stallet, tänka sig att jag fick med mig min kära sambo dit:) Hästarna stod i hagen o bara njöt av vårvädret (i lite för varma täcken). Men vi plockade in dom i stallet o Robin va helt lyrisk över o få va med, dock lite väl modig o ville gå NÄRA hästarna, Anders fick lite jobb med att hålla honom borta. När alla seldon va på så va de dags för ridtur:) Som vanligt e de lite besvär med o få upp Amanda på hästryggen när jag själv håller i Whatsie men idag hjälpte Anders till o vi kom iväg. Hästarna och vi va på strålande humör, tom Robin i vagnen trots lite feber..

Va så roligt att Anders följde med så vi kunde få lite bilder på när vi red ihop, o få titta på när man kommer hem o minnas hur lyckligt lottade vi är som får ha våra fina hästar, o på ett sånt fint ställe dessutom:)

Ok, visst e de tråkigt att de e så mycket asfalt men jag ger mig inte, jag SKA hitta skogar att rida i, det MÅSTE finnas!!

Vet inte om bilder kan förmedla den verkliga skönheten!

Jag har lite fler bilder men jag tror jag gör ett nytt inlägg INNAN allt raderas eller nåt sånt!

Mitt livs kärlek, en häst?? Nej, visst älskar jag henne men mitt livs kärlek är ändå Anders!

Ibland kan jag vara världens sämsta på o visa folk omkring mig vad dom betyder för mig, framförallt för Anders. Jag kan fastna så i vardagen att jag slutar lyssna, slutar känna, o jag ångrar mig jämt efteråt. Anders är den som jämt försöker få mig o förstå att det finns viktigare saker i livet än o se till att huset alltid är skinande rent... Han har ju så rätt.. Varje dag han kommer hem från jobbet så öser jag över honom en hög med saker han måste göra istället för o bara visa honom o tala om för honom hur mycket jag egentligen saknar honom på dagarna. O då saknar jag inte att han ska komma o ta över eller hjälpa till utan jag saknar HONOM, hans närhet! Shit va jag kan va dålig på o visa honom det ibland. Vi har emellanåt långa samtal om detta o jag försöker skärpa mig ett tag men sen helt plötsligt har jag glömt mig igen o gjort samma misstag. Kan inte annat än be om ursäkt för det o fortsätta jobba på det..

Men iaf, denna killen är den coolaste jag vet, ingen annan kille har nånsin lyckats få mig knäsvag genom o bara stå jämte mig. Visst har vi haft vissa tuffa år men allt vi gått igenom har stärkt vår relation nåt oerhört, jag tror att den idag skulle kunna stå emot det mesta.

Anders är den person som jag nästa år kommer lova att älska i nöd och lust, o jag kommer mena de orden ur djupet av mitt hjärta. Han är min stöttepelare o min riddare i blänkande rustning. Han gör mig stolt varje dag (fast likadant där, jag kan ha rätt svårt o tala om det för honom ibland). Han är en beundransvärd person som lär mig nåt om mig själv o livet varje dag. Jag är så tacksam för att jag fått träffa denna fina kille, o för att han är en sån fin pappa till barnen. Att se honom ihop med barnen är så vackert, de avgudar honom o slänger sig i hans famn varje dag han kommer hem från jobbet:)

Jag är världens lyckligaste som har dig, o kommer bli så stolt över o bli din fru!!

Fina fina Whatsie...

Mitt livs kärlek, får man säga så om en häst?

Äntligen hann jag sitta på min fina pålle en liten stund idag, trotsade kylan o gav mig iväg en runda med henne. Det är så fantastiskt att sitta på denna häst, hennes energi går som små stötar genom hela min kropp och jag känner sån glädje!

Att säga att denna häst är lättriden vore en stor lögn, hon kräver min totala fokusering hela tiden. Ibland kan jag bli helt tokig på att aldrig bara kunna slappna av men det är nåt visst med henne o hennes sätt att se på saker runt omkring sig, hon har ett barns naivitet och energi men samtidigt en äldre mans visdom.

När vi red iväg idag så såg jag riktigt hur hon sneglade bak på mig o försökte fundera ut om hon kunde hitta på nåt bus. Men sen, när hon fått lite utlopp för sin energi o äntligen kunde börja slappna av lite i musklerna, så tittade hon bak på mig med de mest kloka ögonen. Hur ska jag nånsin förstå mig på denna vackra kuse?

Hon är värlsbäst på att få mig att känna mig som en nybörjare som skuttar runt i sadeln på henne, o gör det jämt svårt för mig. Ändå skulle jag inte byta henne mot nån annan häst på denna jord. Jag älskar henne, jag älskar tom hennes små idiotiska påhitt, som att alltid lyckas få ner matspannen o leka med den, göra nummer två på alla konstiga ställen(vattenkoppen, över kanten på boxen), bita sönder allt hon kan... Listan kan göras lång för hon har mycket hyss för sig. Men det gör inget, för hon är min, min, min o det gör mig så lycklig.

Hon är verkligen "one of a kind" o jag hoppas att hon trivs lika bra med mig som jag gör med henne. Hon ser iaf väldigt nöjd ut med sitt nya stall o sin fina hage, plus att hon fått lilla Ramona o kaxa upp sig mot:)

Min fina Whatsie, hoppas vi får mycket kul framöver också, du betyder så mycket mer än du kan ana!

Återigen en helt vanlig morgon

Klockan står tio minuter före "bäst före"-tiden går ut, så efter en "snooze" så Måste jag gå upp ur sängen! Jag hör, som alltid Robins jollrande inifrån hans rum, de e så skönt att han trivs så bra i sin säng så jag inte behöver rusa upp till honom direkt. Gosar lite med Amanda (som de senaste två veckorna kommit upp till oss VARJE natt) och säger till henne att de e dags o gå upp. Ingen reaktion från henne, hon är mer svårväckt än en björn i ide!

Tar mig istället upp o gör mig själv iordning med fortfarande halvsovande ögon. Försöker borsta håret o se till att jag ser OK ut, fast tittar jag mig själv i spegeln en kvart senare så ser jag hur jag misslyckats då mina sömndruckna ögon bara visat hälften av verkligheten.

Tar upp solstrålen ur sängen o klär på honom (och får några sparkar då han inte diggar skötbordet alls). Säger till Robin att nu måste vi väcka Amanda. "Anda" säger han då o pekar in till vår säng!!! Har hon sovit där så mycket nu att t.o.m. Robin lagt märke till det?! Försöker återigen få liv i min lilla prinsessa men får mest grymtanden till svar.

Allt som måste klaras av varje morgon innan Amanda ska till skolan snurrar nu runt i mitt huvud o systematiskt prickar jag av varje punkt (det gäller att inget oförutsett sker för då e de KÖRT!) Frukost, kläder, packa skolväskan, borsta tänder o hår, inte glömma att byta från pyjamasbyxor!, frukt t. skolan, byta blöja, snuttefilt ska med osv osv. Men för det mesta flyter allt på i sina banor o vi kommer iväg i tid så vi kan ta en skön promenad bort till skola och numera även dagis. Visst har det hänt att jag halvvägs kommit på nåt jag glömt o fått springa tillbaka, men peppar peppar, amanda e ALDRIG sen till skolan o har fortfarande ALDRIG glömt en läxa. Ger mig själv en liten klapp på axeln nu...

Vidare lämnar vi av Amanda på skolan, tänka sig att jag faktiskt fortfarande får en puss o kram varje morgon av Amanda när jag lämnar henne, trots att alla ser! Jag tar vara på de ögonblicken o sparar de långt inne i mitt hjärta, det kommer inte o vara så för alltid!

Vanligtvis möter jag Bambi o hennes fina töser vid skolan o vi har följe till dagis o hinner snacka lite strunt på vägen dit, vanligtvis om stressiga familjevardagar o vad vi ska hitta på under dagen.

Lämnar sedan min lille gosse på dagis o han blir modigare för varje dag, idag grät han lite men höll hårt i dagisfröken istället för o kränga sig ur hennes famn, det är ett stort framsteg.

Vanligtvis har jag nu då tusen grejer o göra när jag väl lämnat barnen men idag är en relativt lugn dag, bara sängbäddning o sånt som står på tur. Tänkte ta mig en ridtur men vädrets makter verkar vilja annorlunda idag.

Så sitter jag här o skriver o tycker mest att det är tomt här hemma, jag borde väl njuta av o få "egentid" men jag ÄLSKAR o vara med mina barn, då mår jag som bäst! Blir annorlunda nu när jag ska börja jobba, då får jag annat att tänka på hela dagarna, kan nog va bra för mig!

Nu börjar listan snurra i huvudet igen, tvätt, bäddning, papper som ska tas om hand... Men hur mycket jag än prickar av på den där listan så skrivs alltid nya saker dit. Det sitter nog nån liten tomte i mitt huvud o skriver frenetiskt för att jag inte ska kunna koppla av, ska nog ta o visa honom att jag minsann kan koppla av jag också o krypa ner i soffan med en bra bok sen (om jag hinner)!!

Min goa tjej:)