måndag 13 oktober 2008

Födelsedagar...






Mitt traditionella jag är så noga med allt vad gäller högtider, de ska firas så som de alltid gjort, punkt slut! Men när man som liten njöt i fulla drag av alla paket, all uppmärksamhet och godsaker så hade man ju inte den blekaste aning om allt jobb som låg bakom... Ok, nu har jag det... Jag hade ju kunnat välja att inte göra så stor grej av det o det hade med all säkerhet blivit bra ändå men... ja, men vadå? Jag vet inte riktigt vad som driver mig, men att se glädjen speglas i sina barns ögon o tänka tillbaka på ens egna födelsedagar bakåt i tiden, det gör det hela med ens värt allt slit! Nu har jag ju tom en egen födelsedagsflagga som hädanefter ska plockas fram varje födelsedag:)



Amanda är i alla fall supernöjd med helgen, o hur skulle hon kunna vara annat, hela helgen har hon fått allas fulla uppmärksamhet o alla som känner henne vet att i hennes värld är det det bästa som kan hända, hon bara älskar att stå i centrum! Jag vet en annan liten flicka som en gång var precis likadan...


Annars flyter allt på som vanligt här hemma, det var väldigt trevligt att få besök av mor o far hela helgen, trots att vi inte sågs jättemycket.






Barnkalaset blev jättelyckat, 11 söta små prinsessor hade jag hemma!









O Amanda sjöng ju förresten i kyrkan! De va roligt! Synd bara att Robin inte är en unge man ska ha med sig till kyrkan, de va inte alls hans grej att sitta stilla så länge! Men Amanda va så duktig! O jag håller med Robin, predikan va faktiskt inge rolig alls!





Jag känner mig stolt över mig själv över helgen o allt jag gjort, trots att trötthet gör att det just nu känns som om någon liten tomte står o drar ner mina ögonlock o en blyklump har planterat sig själv inuti min stackars kropp! Men nu vet jag i alla fall hur mina föräldrar hade det när jag var liten o trots det gjorde de om samma procedur år efter år o det kommer jag också att göra! Alla föräldrar borde ge sig själv en ordentlig klapp på axeln ibland!


Nu ska jag spela lite mahjong på min dator samtidigt som jag sätter på lite härlig guns n roses för båda ungarna är i säng o nu är det bara jag, jag o jag! Min tur o koppla av!


Haha, värsta "fuling-bilden" på Robin!


fredag 3 oktober 2008

Amanda o Ramona

Varför är mitt hjärta långt uppe i halsgropen varje gång Amanda rider? Det ska galopperas o hoppas o det är ju jättekul men ibland önskar jag att vi kunde gå tillbaka till det stadiet där jag leder henne runt i manegen på en halvdö ponny som bara lunkar på!
Men hon är iaf jätteduktig. Ramona envisas fortfarande med att dra ner huvudet kraftigt men vilken utskällning hon får av Amanda varje gång hehe!
Igår var vi i ridhuset o kunde inte låta bli o prova o hoppa Ramona, de va väldigt längesen nu...

Det gick bra men Ramona är en höjdhoppare, hon hoppar högre över hindret än hon behöver o har också en ganska "stel" hoppstil, stannar till framför hindret innan hon hoppar istället för o segla över. Amanda får vänja sig o sen får dom träna på det tillsammans!

Ska försöka skriva snart igen, våran dator fungerar som den ska nu, tjohooo!